Dead Spots av Melissa F. Olson

Jag uppskattade Dead Spots. Hjältinnan är sympatisk, historien intressant, tempot bra. Lite väl övertydlig i vissa delar, som vad som kommer att vara viktigt senare i serien. Jag hade föredragit ett mer subtilt tillvägagångssätt. Men samtidigt gillar jag att det finns en röd tråd när författaren redan nu börjar förbereda för vad som kommer att komma. Jag ser verkligen fram emot kommande böcker om Scarlett.

Fate Succumbs av Tammy Blackwell

Älskar verkligen Blackwells sätt att skriva. Hon har en sådan otrolig humor, och ett sätt att förmedla den som är oslagbar. Det var flera gånger jag skrattade högt när jag läste. Tyvärr faller det lite på slutet. Det känns som att antalet sidor tog slut - att boken egentligen hade 100 sidor kvar men att det skulle klämmas in på tjugo. Väldigt trist, det ger en lite tom känsla när den var utläst, och inte för att jag sagt farväl till karaktärerna.

Kommer att läsa när nästa serie - som utspelar sig i samma värld - kommer ut.

Kärleken (Torka aldrig tårar utan handskar #1) av Jonas Gardell

Wow. Så naken, så ärlig. Vi får komma in på djupet på hur de känner, hur de haft det i livet, vad som format dem. Och så hur det var, att vara bög i Stockholm i början av 80-talet. När aids kom till Sverige. Och den griper tag. Den har humor, den har sorg, ilska. Wow. Ser verkligen fram emot kommande delar i serien.

Widow's Web av Jennifer Estep

Själva boken i sig var det inget fel på. Mycket spänning, jag gillar Gin och det är ganska oförutsägbart i hur det ska utspela sig. Det är bra. Men... Det börjar kännas lite förutsägbart. Det dyker upp någon som utgör ett hot för Gin och hennes familj. Gin blir helt galen vid tanken på att någon ska försöka skada hennes familj och yadayada - Gin dödar boven. Jag känner att det behövs något nytt för att böckerna inte ska tappa sitt värde i att vara lästa. Dessutom blir jag lite fundersam - så fort någon ny som genom band kommer att ingå i Gin väskapskrets dyker upp så är den singel och faller omedelbart för någon annan i kretsen. Alltid av motsatt kön.

Som sagt - serien behöver något nytt för att inte bli alltför enahanda.

The Queen's Witch av Karen Chance

The Queens Witch är den andra berättelsen om Gillian. Inte lika bra som The Gauntlet, men helt ok. Inte lika mycket spänning i den, vilekt kan vara det som gör att jag inte riktigt gillar den. Uppskattade inte riktigt slutet - det kändes väl tillrättalagt, och inte riktigt som att den var helt färdigberättad när den slutade heller. Men det var helt klart intressant att se en annan bild av Marlowe genom denna berättelse och The Gautlet, möjligtvis kommer detta att ge en annan syn på Marlowe i fortsättningen.

The Gauntlet av Karen Chance

The Gauntlet är den första korta berättelsen som handlar om Gillian och Marlowe. Den utspelar sig under Elizabeth Is tid som regent, och handlar om svårigheterna för de covens som fanns i England när The Silver Circle kom dit. Högt tempo, Gillian är hur tuff som helst och jag har fått en helt ny syn på Marlowe.

Fury's Kiss av Karen Chance

Fram till att jag läste denna bok tyckte jag att Hunt the Moon var den bästa boken i serien trots att jag egentligen uppskattar Dony bättre än Cassie. Men Fury's Kiss, wow! Helt klart den bästa bok av Chance jag läst. Det är fyllt med spänning, det händer nya saker hela tiden. Upplösninen är världsklass och verkligen en sådan jag kommer att fundera kring tills nästa bok kommer ut.

In Vino Veritas av Karen Chance

Dena korta berättelse utspelar sig samtidigt som Hunt the Moon. Den handlar om Dorina och är perfekt för sitt format. Jag kastas in i handlingen, hänger med i vad som händer och upplösningen kommer. Med spänning däremellan såklart.

Hunt the Moon av Karen Chance

Hunt the Moon, det vill säga del sex i Chances serie om Cassie Plamer är i mitt tycke helt klart den bästa i serien. Många trådar knyts ihop, och nya intressanta öppningar kommer. Det är fyllt av spänning och klurig handling. Efter att ha läst denna ska det bli oerhört intressant med nästkommande bok om Cassie.

Death' s Mistress av Karen Chance

Jag uppskattade denna mycket. Tyckte att den i stilen liknade de första Cassie-böckerna lite, på det vis att det var mycket tempo, mycket olika händelser fast ändå en tydlig röd tråd. Jag ser verkligen fram emot den kommande boken om Dory som kommer i veckan.

Curse the Dawn av Karen Chance

Den här fann jag lite rörigare än tidigare böcker om Cassie. Dessutom undrar jag hur Cassie tänker när hon dels inte accepterar kontroll och sedan inte ber Mircea dra åt helvete när han försöker kontrollera henne? Visst visar hon att hon inte accepterar det , men hon låter sig ändå, till viss del, köras över. Det passar inte hennes karaktär, även om det ingår i den kvinnliga könsrollen att anpassa sig efter mannens önskningar. Men som sagt, det stämmer inte ihop med den karaktär Cassie i vanliga fall har.

Men bortsett från rörigheten var det som vanligt många nya element, otroligt oförutsägbart och spännande. Jag uppskattade den definitivt!

Midnight's Daughter av Karen Chance

Jag tycker faktiskt inte att den var lika bra som jag minns den. Den röda tråden var inte lika tydlig som i Cassie-böckerna, vilket gjorde den lite rörig. Men samtidigt uppskattar jag karaktären Dory är, precis osm jag verkligen uppskattar att gå in lite på djupet på Louis-Cesare och Mircea. Mircea gillade jag inte förra gången jag läste böckerna, men jag börjar faktiskt uppskatta honom nu.

Embrace the Night av Karen Chance

Jag minns nu varför jag älskade den här serien förra gången jag läste den. Det händer mycket, dessutom olika saker hela tiden trots att händelsekedjan tydligt följer en röd tråd. Det hinner aldrig bli tråkigt  och nya element vävs hela tiden in. Trots att jag redan läst följande böcker ska det bli ytterst intressant att läsa dem!

Buying Trouble av Karen Chance

Det här en short-story om en person som annars är en biroll i Dorinda Basarab-serien, som utspelar sig i samma värld som Cassie Palmer. Och Claire - huvudpersonen i short-storyn - finner jag sympatisk. Hon är rolig! Dessutom tycker jag att berättelsen som helhet, även om den kanske är lite väl lång för att vara en shortstory, är lagom uunderhållande. Jag kommer in i den snabbt, det händer mycket. Det är också intressant att se framförallt Fairy från en helt ny synvinkel, något som jag tror kan vara givande längre fram i framförallt Cassie-serien.

Claimed by Shadow av Karen Chance

Jag tycker att Chance håller upp kvalitete även i denna bok. Det är mycket som händer hela tiden, men det är så olika saker hela tiden att det inte bli staplat på varann trots det. Jag är också imponerad av att Chance vågar ha så många lösa trådar samtidigt, men jag tycker att hon lyckas bra att få det intressant istället för förvirrande, vilket det annars lätt kan bli.

Sedan uppskattar jag att vi får följa Cassie på så nära håll, vi får följa hennes resonemang hela tiden, så vi verkligen förstår varför hon väljer att göra som hon gör. Det ska bli intressant att se vad som händer i kommande böcker!

Touch the Dark av Karen Chance

Nu har jag läst om Touch the Dark av Karen Chance. Planen var att läsa om en bok istället för att läsa en ny för att inte mina studier skulle bli lidande, men den planen föll. Chance fångar mig än en gång - jag tycker att världen är intressant, Cassie vinner min sympati med en gång och intrigen lovar för mycket spännande att komma. Jag är såld. Igen.

Green-Eyed Demon av Jaye Wells

Här föll serien igenom lite för mig. Jag tycker att de boken igenom står på pecis samma ställe, fram tills den nästan var slut då allt hände på en gång för att -pooff- slut. Ingenting alls om vad som händer efter att allt drama lagt sig. Trist! Nåväl, jag kommer antagligen fortsätta läsa serien ändå.

Moth Smoke av Mohsin Hamid

Det här var en bok som skilde sig mycket från min vanliga genre. Vi får följa en person under några månader, blandat med kapitel där andra inblandade får uttrycka sin åsikt. Väldigt spännande. Hamid lyckas att få mig att fastna i berättelsen, trots att jag inte riktigt gillar någon av de huvudsakliga karaktärerna. En stark bedrift. Ovanpå detta vet jag dessutom om hur den kommer att sluta, men kan ändå inte slita mig från boken för att få reda på detaljerna.

En mycket läsvärd bok!

The Mage In Black av Jaye Wells

Jag uppskattade inte denna lika mycket som ettan. Jag fann den rätt rörig, många snabba kast så att det inte riktigt blev det här röda tråden boken igenom. Sedan tycker jag nästan att Sabina börjar kännas lite väl stereotypisk. Svårt för känslor, tar till ilska som räddning i obekväma situationer, duktigflicka-syndrom, missförstådd etc.

Men en positiv sak med denna bok är jag tycker att jag kom mycket närmare Sabina, även om det var för att upptäcka att hon visade sig likna väldigt många andra huvudkaraktärer i genren. Men jag hoppas ändå på att nästa bok inte blir lika rörig som denna, fortsätter med Green-Eyed Demon.

Red-Headed Stepchild av Jaye Wells

Red-Headed Stepchild är bok ett om Sabina Kane. Den fångade mig väldigt direkt, på kapitel två-tre var jag helt såld. Jag uppskattar sättet den är skriven på. Dels är det inga några cliffhangers vid kapitelslut, utan när en "händelse" är slut så avslutas kapitlet, nästa händelse påbörjas i nästa. Skönt med en författare som vågar ha sådan tillit till sin berättelse att hon inte behöver "locka" folk genom att göra det spännande för att folk ska fortsätta läsa. Den lyckas också med konststycket att det hela tiden händer saker, utan att det för den sakens skull blir för packat.

Dock så tycker jag att Sabina hålls lite på armlängds avstånd genom boken, jag får inte riktigt komma så nära henne som jag vill. Förhoppningsvis förändras detta, i övrigt uppskattar jag som sagt böckerna skarpt.

Underdead In Denial av Liz Jasper

Jag uppskattade bok två bättre än ettan. Den hade lite mer fart, det var mer sammanhängande på något vis. Mer inblick i vampyrismen och jag tycker mig komma närmare Jo än i den första boken. Det känns verkligen lovande att bok tre är på gång!

Underdead av Liz Jasper

En väldigt intressant bok. Den var annorlunda, men på ett bra sätt. Den försvann fort, jag hann knappt öppna den innan den var över, fast den var normallång. Jag hann börja sympatisera med huvudkaraktären, och helt utan cliffhanger är jag väldigt sugen på att direkt påbörja nästa bok, Underdead in Denial.

Biting Cold av Chloe Neill

I ärlighetens namn var jag skeptisk till denna bok efter att den förra bokens slut var som det var. Jag var rädd att utvecklingen skulle backa flera steg, men mina farhågor uppfylldes inte. Neill lyckas på ett bra sätt knyta samman alla trådar och boken innehåller allt som fått mig att uppskatta serien. Jag kommer definitivt läsa kommande böcker om Chicagoland Vampires!

Drink Deep av Chloe Neill

95 % av boken var bra. De sista fem? Nja. Men bortsett från slutet tycker jag att den följer tidigare böcker i kvalitet, lagom fart blandat med långsammare perioder, lagom förväntansfullhet blandat med ångest, liksom de tidigare en stor vilja att inte alls vilja lägga ifrån mig boken. Men inte riktigt lika stor som övriga, här kunde jag glömma bort vad som hade hänt i boken om jag lade ifrån mig den, det har inte riktigt gått med tidigare böcker, då var jag "fast" även om boken inte var öppen.

Men som sagt, slutet var inte alls bra. Men det kanske bara är jag som inte riktigt är imponerad av sockersöta slut. Jag vill ha blod och misär, haha!

Hard Bitten av Chloe Neill

Jag hatar den. Jag älskar den. Och jag är helt totalt fast. Jag verkligen uppskattar böcker som lyckas röra upp så mycket känslor som den här gjorde. Det var ett klurigt mysterium att lösa, spännande med action, känslor däremellan och saker skedde som jag verkligen inte förväntade mig. Det är otroligt spännande att läsa böcker där jag inte kan gissa mig till vad som kommer att ske på nästa sida. Jag kan knappt vänta med att börja med nästa bok i serien!

Twice Bitten av Chloe Neill

Neill fortsätter att glänsa. Jag tycker att historien går framåt, hon vägrar låta den gå ner i samma gamla hjulspår utan det händer nya saker hela tiden. Samtidigt utvecklas karaktärerna och saker sker som gör att det lovar för nya spännande saker i kommande böcker. Jag är helfäst vid Merit och hennes värld!

Friday Night Bites av Chloe Neill

Del två i serien om Merit och Chicagoland Vampires, Friday Night Bites, är då utläst. Jag är fast. Merit och handlingen utvecklas på sätt som inte är möjliga att förutse, utan det blir som en överraskning vad som ska ske. Det sker saker mest hela tiden, men inte späckat så det staplas på varann utan det är lite lugnare partier också, utan att det hinner bli tråkigt. Själva världen utvecklas också på sätt som gör att det ska bli intressant att se vad som sker i kommande böcker. Börjar omedelbart på del tre i serien, Twice Bitten.

Some Girls Bite av Chloe Neill

Some Girls Bite är del ett i Chloe Neills serie om Chicagoland Vampires. Den verkar mycket lovande. Än så länge är det inte så mycket vampyr-blod-sex-romantik som är väldigt vanlig i genren, även om det finns hintar om att det kan komma. Det lovar också för en del sliskromantik, men den har hållit sig undan än så länge. En typ alfahanne, på det dåliga viset, har uppenbarat sig, men det verkar som att huvudkaraktären, Merit, kan handskas med det. Det verkar som att hon kan handskas med det mesta, än så länge gillar jag henne skarpt. Flera andra karaktärer har också visat sig vara väldigt intressanta, så jag är nu väldig tförväntansfull inför del två, Friday Night Bites.

Let it Bleed av Jeri Smith-Ready

Let it Bleed är del 3.5 av Smith-Readys WVMP-serie. Den finns att ladda ner gratis på hennes hemsida, sådant gillar jag!

Den var bra. På samma sätt som jag minns de första tre böckerna ur WVMP-serien så är den rolig och oförutsägbar. Jag vet aldrig var som väntar på nästa sida, vilket gör att jag inte vill lägga ifrån mig boken för en minut utan bara fortsätta tills den är utläst. Den är precis lagom lång tycker jag, det hinner bli intensivt, de hinner lösa "problemet" och bygger upp inför nästa bok. Denna boken fick mig verkligen att längta efter del fyra som ska komma ut i höst!

Hit List av Laurell K. Hamilton

Så har jag slutligen tagit kraft till mig att se över den näst sista boken om Anita Blake, Hit List. Jag var inte speciellt imponerad efter att jag läste Bullet, vilket gjorde att jag tog en paus. Redan efter sida två var jag irriterad över Blakes ältande. För att serien igenom konstant klappa sig för bröstet för att vara "en av grabbarna" så tycker jag att Blake ältar otroligt mycket själv? Och nu har det i serien gått år sedan hon först bröt sitt celibat, måste hon då fortfarande brottas med samma problem som hon gjorde då? Det är otroligt trist att se att Blake står kvar och stampar på samma ställe, det är inte nya problem utan samma så gott som hela tiden.

Ändå så finner jag Hit List hyfsat bra. Det är lite spänning, det händer saker. Men så helt plötsligt går boken från 100 till 0, så ska det diskuteras och dissekeras känslor och händelser. Jag förstår inte poängen med detta ständiga ältande? Det blir inte roligt att läsa när det hela tiden svänger sådant, händer mycket-inget-mycket-inget.

Med risk för spoilers:
Slutet var lite av ett antiklimax. Efter att ha byggt upp till detta ögonblick i väldigt många böcker är det över på några sidor? Undrar om det kommer utvecklas mer i kommande böcker?

Men det känns som att det kommer att behövas en ordentlig förändring i Blake-böckerna. Nu står de och stampar på samma ställe och har gjort de senaste tio böckerna eller så. Jag vill se Blake & co utvecklas!

My Soul To Take av Rachel Vincent

Detta är del ett i Rachel Vincents serie Soul Screamers, som är en Young Adult-serie. Jag har tidigare läst Vincents Shifters-serie som jag verkligen uppskattat, vilket gjorde denna lite annorlunda mot vad jag är van vid från Vincent. YA är egentligen inte min favoritgenre, men den här boken uppskattade jag.

Jag finner huvudkaraktären som väldigt sympatisk, Vincent lyckas göra henne till en person jag bryr mig om. Själva historien är intressant och rycker verkligen med mig som läsare. jag vill hela tiden veta vad som händer härnäst.

Vissa saker finner jag däremot som väldigt ålderdomliga, men det kanske bara handlar om kulturskillnader? Varför får två ungdomar i 18-årsåldern inte vara ensamma i ett rum med stängd dörr? Vad tror de kan hända där som de inte kan göra i en bil, i samma rum på eftermiddagen efter skolan när huset är tomt etc? Varför sätta utegångsförbud med telefonförbud till något som är i 18-årsåldern? Har man inte fått vett i ungen på de tidigare 18 åren, vad tror man att en vecka eller två instängd på sitt rum utan telefon ska kunna hjälpa? Hade det varit dessa idéer i något hem hade jag köpt det, men nu florerar dessa idéer hos alla vuxna. Men som sagt, det kan vara en kulturkrock också.

Men i stort uppskattar jag boken, jag kommer att fortsätta med del två. Om du uppskattar böcker i YA-genren rekommenderar jag verkligen denna bok!

Claimed av K.R. Smith

Varning för spoilers!

Jag förstår inte grejen med Alfakomplexet. Vad är det attraktiva i att han ska veta bäst och "ta hand om henne", oavsett om det går helt emot hennes åsikter? Varför räknas hon som mindre vetande? Varför räknas svartsjuka och kontrollerande beteende som attraktivt? Vad är det positiva i att romantisera detta beteende, som i verkliga livet så gott som bara finns när det är en man som kommer att misshandla (oavsett om det är psykiskt eller fysiskt) som tillämpar detta. Är det ansvarigt att som författare romantisera sådant beteende när kvinnor dagligen mördas av män de har eller haft haft en relation med? Relationer som ofta börjar på detta sätt? Jag tycker inte det.

Till själva berättelsen:

1. Alfagrejen är mycket framträdande.

2. Romantiserar lantlivet till förmån för storstadslivet något oerhört. Jag har visserligen inte varit i Seattle, men jag har svårt att tro att det är såpass illa som det framställs? Och återigen Alfagrejen, klart han vet bättre vad hon blir lycklig av än hon gör själv?

3. Många saker är väldigt otroliga. Varför skulle hon fråga om han är ok med att hon inte kan få fler barn istället för att titta på sitt barn för första gången när han håller fram barnet? Varför skulle han påpeka att han kan lukta sig till hennes sockernivåer direkt när de träffas, hon vet inte att han är en varulv? Väldigt otroligt att en person hon känt i två månader visar sig vara ett komplett rövhål, borde hon inte sett det tidigare?

Så nej, jag kommer inte att läsa mer om detta. Om det inte redan framgått, haha.

Third Grave Dead Ahead av Darynda Jones

Jag tycker att Third Grave Dead Ahead fortsätter i samma stil. Den behåller alla saker jag fann bra i de tidigare böckerna samtidigt som det tillkommer nya element som tillför en spänning i handlingen. Det går inte att förutse vad som ska hända. Jag tycker också att vi får komma närmare Charley i denna bok jämfört med tidigare böcker, vilket var väldigt intressant. Hon fortsätter utveckla sig både på det känslomässiga som på det övernaturliga planet, vilket gör att det ska bli intressant att följa utvecklingen i kommande böcker.

Bok fyra, Fourth Grave Beneath My Feet, kommer ut 30 oktober. Det känns som oändligt lång tid dit!

Second Grave on the Left av Darynda Jones

Jag känner mer och mer för Charley, hon och alla övriga karaktärer har riktigt funnit sin väg in i mitt hjärta. Tycker att Jones skriver på ett riktigt fångande sätt. Som jag redan skrivit väver hon in mycket humor i böckerna, det är många gånger jag har skrattat för mig själv när jag läst dem. Tur att ingen är i närheten när jag läser, jag skulle bli inlåst! Vissa saker känns inte helt trovärdiga, men med tanke på övriga kvaliteter i böckerna har jag överseende med detta. Den var fylld av spänning och fart, utan att det blir ett pang-bom-slut där boken helt slutar. Utan slutet kommer på ett väl uppbyggt sätt där alla tråden plockas upp och reds ut. Det ska bli mycket spännande att fortsätta med bok tre, Third Grave Dead Ahead.

First Grave on the Right av Darynda Jones

Darynda Jones har skrivit denna bok som är den första i serien om Charley Davidson. Charley är the Grim Reaper. Häftigt! Jag finner boken väldigt annorlunda. Det går inte riktigt att förutse vad det är som ska hända, utan jag sitter i spänd förväntan på vad som ska ske. Den höll mig vaken lång tid efter att jag borde ha dragit täcket över huvudet i morse, jag ville inte släppa den! Den var actionspäckad, dock lite otrovärdig ibland. Jag har svårt att tro att Charley skulle tillåtas ta huvudrollen på det sätt hon gör på riktigt. Men med tanke på att dess kvaliteter i stort slår igenom har jag överseende med detta. Dessutom är den underhållande, Chaley är spetsfundig och riktigt rolig. Dessutom påbörjas varje kapitel med ett citat av ett tillspetsat uttalande.

Slutet kom med många svar på frågor jag ställt mig genom boken, och byggde upp för en ny berättelse som ska bli intressant att ta sig an. Börjar på stört! Second Grave on the Left, här kommer jag!

My Life as A White Trash Zombie av Diana Rowland

My Life as A White Trash Zombie var verkligen speciell. Delvis är huvudkaraktären, Angel, en antihjälte som lever som white trash med allt knarkande och supande det innebär. Hon kastas in i en ny verklighet som hon tvingas hantera. Boken är intressant till mångt och mycket, även om jag tycker att den blir lite väl långsam emellanåt. Den är i övrigt relativt lättsam och underhållande. En nackdel är dock att den innehåller en hel del pinsamma ögonblick, när jag som läsare känner "Nej, gör inte det där, du kommer bli påkommen!" eller "VARFÖR sa du just det där?". Sådana ögonblick uppskattar jag inte, och det var en del sådana i boken.

Vad som intresserade mig var att det var en stor händelse på slutet som gör att följande bok omöjligtvis kan vara lik den här. Väldigt intressant - de som älskade den här boken kommer kanske inte lika gärna vilja läsa nästkommande då? Å andra sidan kanske det kommer att ge färre pinsamma ögonblick - något som jag ser som bokens stora nackdel? Nåväl, jag kommer nog inte att fortsätta omgående med uppföljaren: Even White Trash Zombies Get the Blues. Men jag kommer definitivt att läsa den.

Magic Bleeds av Ilona Andrews

Varning för spoilers!

Mina ögon blöder! Min hjärna blöder! Jag är arg både på mig själv och på författarna. På mig själv för att jag borde ha sett varningstecknen och avstått från att läsa vidare, på författarna för att de i bok fyra i serien bestämmer sig för att göra om boken till en Harlequinbok! På författarna för att de har en bra möjlighet till att skriva bra böcker, de har en intressant karaktär och en intressant värld, och så väljer de att göra om henne till ett våp.

Dessutom gör det mig arg att de väljer att sända ut budskapet till världen att det är helt ok att någon tar sig rättigheten att stalka dig. Om ett ragg i verkliga världen hade skaffat sig en nyckel och gått omkring i lägenheten både när du var hemma och dessutom gått omkring och tittat på dig när du sov - vad hade du gjort då? Ja, inte hade du blivit ihop med snubben? Med tanke på alla kvinnor som dagligen blir misshandlade och dödade av sina män, är det verkligen ok att sända ut det här budskapet?

Och då har vi alltså helt bortsett från att det gör boken helt osannolik, för det är också en sak i just denna detalj som stör mig. Han blir dessutom ännu mer manschauvinistisk i slutet när hon får en viss frihet men han sätter upp förhållningsreglerna. Och det var pga honom som hon hamnade i situationen, men han tar tillfället i akt att visa sin makt.

Om vi ska lämna den här "kärleks"-historien, som fick ta på tok för stor plats, och istället koncentrera oss på själva storyn så tycker jag att den var sådär. Som vanligt är alla andra än Kate idioter eller onda, och hon får jobba för att inte världen ska gå under. Lite otrolig känns den allt. Likaså känns detaljen att Kate så snart något går emot henne börjar dunka sitt huvud mot saker lite överdriven. Ok att det kan kännas som att du vill göra det, men att faktiskt göra det och inte sluta förrän du märker att folk tittar konstigt på dig? Nja, jag köper det inte.

Dessutom, om vi ska se till Kates utveckling under serien som helhet känns även den lite osannolik. Hon förändras och byter åsikter från bok ett till bok fyra som är väldigt extrema, och det tas i böckerna inte upp någon anledning till att åsikterna ska skifta så mycket som de gör. Det hänger inte ihop helt enkelt. Jag får känslan av att författarna inte visste vad de ville med serien när de skrev bok ett, och när de sedan kom på vad de ville stämde det inte överens med den första boken.

Dessutom tycker jag att de misslyckas lite med att få mig att identifiera mig med karaktärerna. När jag läser en bok vill jag känna med karaktärerna, jag vill att jag ska ha en vilja att de ska överleva och må bra. Den känslan har de inte lyckats väcka hos mig.

Och sedan har vi alla tabbar. Finns det ingen som korrekturläser böckerna? Kate ringer till någon. Personen säger att den ska ringa upp snart, ska hen ringa till kontoret där Kate är? Nej, svarar Kate, ring till min lägenhet. Några minuter senare ringer personen upp Kate på kontoret. Hallå, hur svårt ska det vara?

Som ni säkert redan förstått kommer jag inte att läsa vidare på denna serie om Kate Daniels av Ilona Andrews.

Magic Strikes av Ilona Andrews

Bok tre avklarad. Jag måste erkänna att den här påstridiga Alfa-hanen inte riktigt faller mig i smaken, men bortsett från det gillar jag den. Blodigt och våldsamt, korsat med litek ärlek. Kärlekstjafset blir lite väl sliskig och förutsägbar, men det behövs ändå lite kärlek i det för att väga upp våldsamheterna. Det är också bra tempo i böckerna, även om det på så sätt att det blir ett hyffsat lyckligt slut är lite förutsägbart är det inte det på andra plan. Dessutom tycker jag att det under de här böckerna byggt upp inför en kommande händelse som jag tror kommer att bli väldigt intressant. Dessutom är det en riktig sidvändare, vill verkligen inte lägga ifrån mig boken när jag börjat läsa.

Men jag stör mig på denna "Jag är en självständig tjej som säger nej när jag menar ja, tihi, så fortsätt ignorera mitt nej så säger jag ja snart, tihitihi", speciellt i samband med beteende från männen (heteronormativitet någon?) som skulle få alla människor med en överlevnadsinstinkt att fly kontinenten iochmed de höga stalkernivåerna.

Men trots att det kryper lite i mig med allt slisk och det senast ovan så kommer jag att läsa vidare i serien. Magic Bleeds är inköpt och väntar på mig i Kindlen. Men jag får erkänna att om inte världens utformning hade fångat mig hade jag nog lagt ner.

Magic Burns av Ilona Andrews

Riktigt bra bok! Tycker att den förbättras jämfört med den första boken, vilket inte var en helt ovanlig åsikt vidgällande denna serie som jag förstått. Allt som gäller världen är otroligt välgenomarbetat, och den väcker verkligen intresse. Dock fanns det en stor miss som jag verkligen tycker att någon korrläsare borde ha plockat upp. Händelse ett: X lämnar ifrån sig ett vapen. Händelse två: Vapnet omnämns i situationen. Händelse tre: X träffar en person som her henom vapnet igen. Hallå? En sådan uppenbar miss ska inte få finnas med? Sedan tycker jag att den här dryga Alfan ska få på foten, men det känns väldigt uppenbart att han inte kommer att få det. Lite väl uppenbart, trist när det är så.

Men i övrigt uppskattar jag den, framförallt världen öppnar upp för så många intressanta vändningar att så små saker som det ändå handlar om inte kommer att få mig att sluta läsa serien.

Magic Bites av Ilona Andrews

Ilona och Andrew Gordon har skrivit denna bok som är bok ett om Kate Daniels. Jag uppskattade världen skarpt, vår värld men magi hade för cirka 100 år sedan kommit upp i världen och kom i vågor. När tekniken var uppe funkade tekniska saker, när magin kom i sin våg slutade allt sådant fungera. Magin "äter" dessutom på byggnader, så de flesta höga byggnader finns inte längre. Med magins intåg hade dessutom gamla mytiska varelser kommit igen. Dessutom verkar magin vinna över tekniken på lång sikt. Som sagt, en ytterst intressant värld, som verkligen känns genomarbetad.

Huvudkaraktären är som vi sett många gånger förut en brud med väldigt mycket skinn på näsan. Vissa saker är väldigt "Åh, så vill jag också komma på att säga", andra lite mer "Var det där verkligen nödvändigt?". Men i det stora hela uppskattar jag henne. Dock är det vissa saker som gör mig fundersam. Jag läste lite andra kommentarer om författarnas Alfa-komplex, och det skiner igenom. Kate tar inte skit av någon - utom Alfan. Han kommer undan med att vara precis ett sådant rövhål som vi sett allt för många gånger förut, och hon låter honom vara det. Hoppas att just den detaljen inte kommer att bli alltför påtaglig framöver dock.

Börjar genast med Magic Burns.

Grave Memory av Kalayna Price

Jag har precis läst ut Grave Memory och är ärligt talat lite omtumlad. Det hände väldigt mycket, speciellt på de sista kapitlen som vände helt upp och ned på berättelsen. Dessutom gick boken i ungefär samma tempo hela tiden men snabbspolade slutet, vilket kändes lite forcerat.

Helt ärligt så kan jag säga att jag boken igenom hoppades på att en omöjlig sak skulle ske, fast jag visste att det inte var möjligt. När det sedan skedde en bit in i boken medförde det konsekvenser som minskat möjligheterna att utveckla serien fritt i fortsättningen, vilket gjorde att slutet blev en lång väntan på det uppenbara. Så jag är lite ledsen över det valet, just för att det gjorde slutet rätt uppenbart.

Men bortsett från det jag nämnt ovan älskade jag boken. Fördelarna är många, berättelsen intressant och framförallt är världen Price byggt upp otroligt intressant. Redan innan denna bok var Prices värld kring Alex Craft något av en referensvärld för mig, en jag jämför andra böcker ur genren med. För att ytterligare plussa på betyget lite kan jag berätta att det är få minuter jag lagt på annat som inte var nödvändigt sedan jag öppnade boken. Bortsett från sändningarna från London då. Jag har dessutom funderat över den när jag inte läst den. En riktig sidvändare!

Bullet av Laurell K. Hamilton

Och med Bullet var de goda betygen över. Den var väl helt okej för att vara en bok utan någon direkt handling, det var enbart på det metafysiska planet igen. Visst hände det lite annat, men hela den här boken hade lätt kunnat tryckas ihop till en tjugosidors sammanfattning utan att speciellt mycket av intresse gick förlorat. Trist när upplägget går tillbaka så mycket när det kommit en förändring som i mitt tycke var till det bättre. Måste vara jobbigt även för de som uppskattar det metfysiska tjafset - att när jag läser en serie inte veta vad det är för typ av bok jag börjar läsa är inget som jag ser som positivt. Jag ser inte varför en författare väljer att skifta mellan dessa extremt olika typerna av böcker inom en serie?

Hoppas att mer intressant händer i kommande bok - Hit List.

Flirt av Laurell K. Hamilton

Flirt var annorlunda, men på ett bra sätt. Den var väldigt kort, den kändes som en short-story utgiven i bok. Dock var den medvetet kort, jag har svårt att se att det skulle gå att få den längre utan att den skulle bli trist. Dessutom var den till viss del som ett nedslag i Blakes vardag, det kändes som att jag som läsare kom närmare Blake än vanligt. Dessutom var Blake ovanligt mycket i fokus, vilket också gjorde det intressant. Hade jag läst den här berättelsen i en samlingsbok hade jag definitivt läst mer om Blake.

Skin Trade av Laurell K. Hamilton

Skin Trade var riktigt bra. Det var fokus på huvudproblemet, de metafysiska problemen fanns där men tog inte över allt. Perfekt mix med andra ord. Dessutom var problemet intressant, personerna som var med var intressanta. Dessutom kom ett nytt problem upp som jag tror kommer bli intressant att se en lösning på.

Jag tycker att Blake vuxit upp en hel del, hon verkar mycket mer mogen nu än hon gjort i tidigare böcker. Det ska bli intressant att se om detta mogna drag finns kvar eller om den omogna Blake kommer tillbaka. Det får jag läsa i Flirt.

Blood Noir av Laurell K. Hamilton

Ytterligare en riktigt bra bok av Hamilton. Det är mycket fart och spänning. Flera intressanta saker som var oväntade och som bjuder fram till flera intressanta möjliga fortsättningar. Det var en väldigt perfekt mix av händelser som ledde berättelsen framåt och detta ständiga ältande av metafysiska problem. Men eftersom mixen var som den var störde det mig inte i denna bok.

Det enda som är tråkigt är en karaktär som har mycket makt samtidigt som han är lika mogen som en femåring - noll självkontroll och ser enbart sig själv först. Varför väljer Hamilton att ha kvar denna karaktär, varför får han ta så stor plats? Varje gång han kommer in i en scen suckar jag, för jag vet att han kommer börja älta sig själv och skita i att han förstör för alla andra.

Nåväl, nu är det Skin Trade som står på tur. Fokus på shapeshifter månne?

The Harlequin av Laurell K. Hamilton

Wow! Efter förra boken som jag tyckte var ett bottennapp var denna bok riktigt bra. Det hände mycket, det var ett konkret problem. Även fast de fortfarande kretsar mycket kring det metafysiska så var handlingen fortfarande hela tiden aktuell, fokus försvann inte helt. Dessutom var en favoritkaraktär tillbaka, en person som gör inhopp då och då som jag dels uppskattar i sig själv, som dessutom lyfter fram intressanta sidor hos Blake.

Vissa saker var dessutom lite oväntade, sådana saker är väldigt intressanta. Det ger mig alltid ny energi, då vill jag verkligen läsa kommande böcker. Nästkommande bok är Blood Noir, nu kommer Grave Memory bli liggande ett tag till. Blake bet sig fast så jag inte vill släppa henne.

Danse Macabre av Laurell K. Hamilton

Det hände ingenting. Nästan ingen action överhuvudtaget, utan det har varit i princip bara hur Blake (och övriga karaktärer) utvecklats på det metafysiska planet. Dessutom stör jag mig på att Hamilton bubblar kring detaljer, och Blake ibland gör samma sak: "Oj, X håller på att dö, jag måste göra det här för att rädda hen. Jag ska bara göra de här tretusen sakerna som absolut kan vänta först.". Gah! Det gör det hela väldigt orealistiskt (bortsett från detaljerna med vampyrer, varulvar, necromancers och andra övarnaturliga varelser dårå), dessutom funderar jag över om detta verkligen är genomarbetat, var detta verkligen den bästa lösningen?

Hoppas att nästa bok blir bättre på detta plan. För bortsett från ovanstående är det bra, men just dessa saker blev väldigt tydliga just i denna bok. Nu är det dags för The Harlequin.

Micah av Laurell K. Hamilton

Micah utläst, gott betyg. Den kändes väldigt kort, men inte på ett negativt sätt. Det är som att Hamilton plockat bort dravlet jag stört mig på i tidigare böcker och här bara tagit med de bra delarna. Och det blev bra, men som sagt, något kort. Kändes mer som en korthistoria till en samlingsbok än en egen bok.
Jag har redan börjat på nästkommande bok, Danse Macabre, som fångade mig direkt från början! Lovande!

Incubus Dreams av Laurell K. Hamilton

Jag vet inte vad jag tycker än. Läste ut den igårkväll men har inte riktigt landat ännu. Eftersom jag tänkte börja läsa annat skriver jag iallafall. Jag fastnade inte helt i den. Det har varit annat som lockat under tiden jag läst den, så den har blivit liggande i dagar. Annars brukar jag inte kunna släppa en bok så länge när jag väl fastnat.

Tycker att Blakes trubbel bland relationerna växer till oproportionerliga nivåer, och det hamnar extremt mycket fokus på det. Och på smärre händelser som förstoras upp och snöas in på. Boken är lite uppdelad, vissa delar är det extremt stort fokus på det personliga, andra delar är det stort fokus på brottet hon ska lösa.

Nu tror jag att det är dags för en paus i Blake-serien, när Kalayna Prices Grave Memory kommit ut. Efter den återvänder jag till Blake för att fortsätta med Micah.

Cerulean Sins av Laurell K. Hamilton

Bok elva om Anita Blake, Cerulean Sins. Jag är inte helt förtjust. Jag tycker att den var för rörig. Det är hetshetshets hela tiden, Blake kastas mellan att släcka olika bränder och det blir ingen röd tråd. Sedan fokuseras det så mycket på olika detaljer, händelser beskrivs ner på dialognivå när det egentligen rör till mer än det tillför. När det är fyra-fem viktiga röda trådar så går det inte att gå ner på detaljnivå på allt, då tappar läsaren bort de andra trådarna under tiden. Hade lite fullt upp under en dag under tiden jag läste boken, när jag sedan plockade upp den igen var jag helt vilse. Det brukar inte vara så, så jag tror att det beror på hur den var uppbyggd. Min förhoppning är att det inte blir fullt lika många trådar i följande böcker, jag älskar verkligen serien så jag vill verkligen inte att den ska bli sämre än vad den kan vara.

Sedan tycker jag att denna bok var lite tillbaka i stuket "jag har absolut ingen chans att överleva utan det här vi står inför utan de kommer (bokstavligt talat) äta mig levande, men jag ska göra mitt bästa för att fixa det" och så lyckas Blake få sig och alla "sina" levande och oskadda ur situationen. Framförallt blir det väldigt tydligt när det är "vampyrpolitik" på gång. Det tar lite död på spänningen i böckerna tycker jag. Men som sagt, det är inte alla böcker som varit så, vilket gör att jag hoppas att detta drag kommer att tonas ned lite.

En lite lustig detalj är att ordet "cerulean" inte använts tidigare under seriens gång men används flera gånger i denna bok. Förstår precis varför, men lite roande är det ändå.

Nästa är Incubus Dreams, förhoppningarna är höga. Insåg precis att den är 684 sidor lång, hoppas den är bra. Vad är bättre än en bra bok? En lång bra bok!

Narcissus in Chains av Laurell K. Hamilton

Narcissus in Chains var speciell. I stort gillade jag den, trots att böckerna i sig inte är speciellt likformiga så tycker jag att denna sticker ut. Karaktärer utvecklas i riktningar jag inte förväntat mig, nya och spännande karaktärer dyker upp, problemet det kretsar kring var speciellt. Dock var det en spänningsfaktor som så gott som hela boken kretsade till för att i epologen säga "Haha, skojade bara". Lite trist. Jag uppskattar författare som kan utsätta sina karaktärer för saker som egentligen inte är uppskattade - det ger en spänning inför kommande böcker när man inte kan tänka "Nej, så kan det inte bli", men nu blir det inte så för att det känns som att författaren bestämt sig för att vara snäll mot karaktären. Men som sagt, bortsett från detta uppskattade jag boken stort, ska bli väldigt intressant att läsa Cerulean Sins som kommer härnäst.

Obsidian Butterfly av Laurell K. Hamilton

Obsidian Butterfly. Wow. Wow! Rent spontant är det det enda ord jag har som kommentar.

Men för att klä det i fler ord: Det är helt klart den bästa av böckerna om Anita Blake jag läst hittills. Vanligtvis tycker jag att böcker börjar bli sådär riktigt spännande att de är svåra att lägga ifrån sig först när jag kommit en bra bit förbi halva boken, men den här har det varit en plåga att lägga ifrån sig redan efter ungefär 20 %. När jag insåg hur fast jag var och kollade på procenten blev jag väldigt förvånad, var jag verkligen såhär fast så kort in i boken?

Dels är själva "äventyret" väldigt spännande, visserligen är det väldigt mystiskt men inte för mystiskt så man inte hänger med. Sedan är det väldigt gripande att se hur Blake utvecklas på det personliga planet under boken, hon har sått i ett vägskäl och här börjar vissa saker klarna för henne. Vi får även se andra sidor av en sedan tidigare bekant karaktär som påverkar bilden av den karaktären samt påverkar hur Blake tänker. Dessutom kommer det in flera nya intressanta karaktärer, vissa som garanterat kommer att komma tillbaka och andra som jag verkligen hoppas kommer att komma tillbaka.

Har du inte redan läst eller börjat läsa böckerna om Anita Blake, gör det. Nu påbörjar jag Narcissus in Chains.

Blue Moon av Laurell K. Hamilton

Färdig med Blue Moon. Gillade den bättre än den förra, men inte helt imponerad. Den hänger ihop mycket bättre i slutet, dessutom var det avslutande kapitlet med mer känsla och mindre av en resumé. Men den var rörig en bit in i mitten, den kändes till viss del oproportionerlig, vissa delar kändes långa och inte så nödvändiga medan vissa delar hastades igenom när jag hade velat ha dem mer utvecklade. Men i det stora hela gillade jag den, framförallt för att slutet var såpass bra att det band ihop trådarna så det jag ogillade inte blev lika påtagligt. Ett stort plus är att slutet verkligen inbjuder till att fortsätta läsa, detta utan att det är cliffhangers eller "nu är det här problemet ur världen så nu är alla happyhappyhappy". Det gillar jag!

Nästa bok i ordningen är Obsidian Butterfly, jag börjar som vanligt omgående. En ska förstår jag inte, ibland är det öppningsmeningar som får mig att le stort bara för att de är så bra,  med det ibland är det helt vanliga meningar. Varför? Det känns som att även om det inte är något dramatiskt som händer kan det gå att få till en snitsig öppningsmening ändå? Obsidian Butterfly tillhör iallafall den förstnämnda varianten: "I was covered in blood, but it wasn't mine, so it was okay."

Burnt Offerings av Laurell K. Hamilton

Burnt Offerings utläst, och jag är inte helt imponerad. Den var inte dålig i sig, men jag hade nog högre förväntningar. För det första känns det som att är väldigt rörig. Slutet kommer för snabbt på, det är frågetecken och överhängande säker död fram till sista sidorna när det tvärvänder och allt löser sig till huvudkaraktärernas lycka. Ett idylliskt happily ever after-slut, som jag inte tycker matchar boken i sin helhet. Slutet känns helt enkelt  framhastat, som att historien var längre men att sidantalet tog slut och författaren var tvungen att binda ihop alla trådar på en gång, fast det egentligen inte passar. Jag trodde faktiskt att författaren skulle låta vissa trådar vara kvar till i nästa bok för att lösas där, men när hon knöt ihop allt så blev det bara krystat.

Annars är boken intressant i sig, men helhetsintrycket är sådär. Det kan också vara att jag förväntade mig mer eftersom jag var minst sagt förväntansfull efter att ha läst den tidigare boken.

En annan sak som jag inte var helt nöjd med i boken är att Blake börjar bli lite väl idoliserad. Alla som träffar henne vill ha henne, hon lyckas få alla att bli glada och nöjda (eller så dödar hon dem). Och tja, det känns helt enkelt som att det börjar bli för mycket, tyvärr kan jag inte komma med några konkreta exempel utan att spiolra sönder hela boken, men i denna bok blev det väldigt tydligt. Min förhoppning är att detta var ett olyckligt undantag och att nästa bok, Blue Moon, är bättre. Månen med i titeln - är det weres i fokus kanske?

The Killing Dance av Laurell K. Hamilton

Bok sex, The Killing Dance, är utläst. Jag är imponerad, det är inte ofta en serie lyckas hålla upp kvaliteten så här länge. Hamilton lyckas gång på gång utveckla riktningen på serien så att det inte blir trist eller förutsägbart. Trots att jag läst en hel del i genren ser jag i denna bok saker jag faktiskt inte känner igen, detta menar jag på ett positivt sätt. Utvecklingen för Blake går i riktningar jag inte hade kunnat gissa när jag öppnade bok ett, det går inte att förutsäga handlingen i den berättelse de enskilda böckerna lägger fram, i de senare utan att hon kastas mellan faror på samma sätt som jag upplevde i framförallt bok ett.

The Killing Dance höll hög kvalitet rakt igenom. Hamilton lyckas hålla de separata trådarna intressanta samtidigt som inte glömmer bort någon av dem. Att det inte går att förutsäga vad som händer härnäst ser jag som positivt. Likaså att den innehåller ingredienser som jag ser som ovanliga. Blakes utveckling går som sagt med raketfart, samtidigt som boken i slutet ger flera intressanta öppningar för kommande böcker. Det kommer att vara svårt att inte börja med nästa bok, Burnt Offerings, omgående.

Bloody Bones av Laurell K. Hamilton

Nu är jag klar med Bloody Bones, del fem i Laurell K. Hamiltons serie om Anita Blake. Och den här serien blir verkligen bättre och bättre. Huvudkaraktären utvecklas verkligen hela tiden, både på det personliga planet samt genom sin övernaturliga förmåga. På det personliga planet lyckas hon vidhålla vad hon finner viktigt samtidigt som hon låter vissa tidigare övertygelser omvärderas utifrån nya erfarenheter. Den historia som berättas i boken är verkligen intressant. När slutet kom blev jag överraskad, vanligtvis håller jag koll på procenten av vad jag läst i boken, men nu hade jag kommit in så i vad som hände att jag inte hade koll på det. Det är verkligen ett kvitto på att boken fängslade mig.

The Killing Dance står näst på tur.

The Lunatic Cafe av Laurell K. Hamilton

Jag plöjer vidare genom Hamiltons serie om Anita Blake. Denna bok skiljer sig lite från föregående på olika vis. Dels är grundberättelsen lite annorlunda, mer komplex. Detta spolieras däremot av att det inte kommer en vettig förklaring till hur allt kommer sig. Jag kanske bara är trög som inte förstår, men jag får verkligen inte ihop trådarna. Och det gör den lite sämre för mig. Hur den annars skiljer sig från föregångarna är genom att det är mer kärlekshistoria inblandat i den här boken jämfört med de som kommit innan. Det ska bli intressant att se hur serien utvecklas vidare på detta spår.

Men i stort, fram till att jag inte förstår upplösningen helt, är boken bra. Jag hade svårt att lägga ifrån mig den, det har verkligen varit en sträckläsning i det här fallet. Nu står Bloody Bones på tur, som jag kommer fortsätta med på en gång.

Circus of the Damned av Laurell K. Hamilton

Bok tre i serien om Anita Blake utläst och jag måste säga att serien växer för mig. Anita blir vassare och vassare, älskar framförallt hennes humor. Det är inte ofta jag skrattar rakt ut när jag läser böcker, det hände mer än en gång i den här boken. Likaså är det inte lika mycket att hon famlar i mörkret fram till sista kapitlet, vilket jag upplevt lite med de tidigare två böckerna. Hoppas det fortsätter i samma stil!

Dock var det en hyffsat stor tabbe i boken. Under natten går bilen sönder. På morgonen använder hon bilen för att ta sig till ett möte, det framgår tydligt att hon kör själv. På kvällen måste hon åka med en annan för att hennes bil var trasig och hon inte hann hyra en... Irriterande! Dock är det den enda tabben jag noterat så här långt, och efter The Black Dagger Brotherhood-serien som var full av dem är jag nöjd ändå. Fortsätter läsa om Blake med stort nöje, återkommer snart med nya uppdateringar!

The Laughing Corpse av Laurell K. Hamilton

The Laughing Corpse är del två i Laurells K. Hamiltons serie om Anita Blake. Jag uppskattade tvåan bättre än ettan. Det är inte lika mycket av "oöverstigligt problem som hon kommer dö av", även om det elementet är hyffsat dominerande. Vi får lära känna Blake och de runt henne mer, och jag blir mer och mer kär i Blake för var sida jag läser. Dock måste jag säga att jag blir lite ledsen i slutet av boken, efter att hon överlever det stora hotet är det en tvåsidor resumé av efterspelet, det blir så himla trist tycker jag. Just efterspelet när det lugnat ner sig lite är något jag uppskattar, då finns det ofta utrymme att lära känna karaktärerna bättre eftersom de då inte är under den stress de är under annars. Men eftersom jag uppskattade boken mycket fram till de sista två sidorna är helhetsbetyget ändå gott.

Fortsätter med Circus of the Damned, jag har läst en mening och är redan fast, känn på den här: "There was dried chicken blood imbedded under my fingerails."

Laurell K. Hamiltons Guilty Pleasures

Jag har läst Guilty Pleasures av Laurell K. Hamilton. Anita Blake är en intressant person i en intressant verklighet. Vampyrer, were-djur, zoombies och animators existerar öppet, animatorn och vampire huntern Anita Blake finns mitt bland dessa. Jag gillar världen Hamilton har byggt upp, Blake är sympatisk och jag som läsare får en inblick i hur och varför hon tänker och gör som hon gör.

Det finns vissa saker jag inte är så nöjd med dock, dels så kastas Blake in hals över huvud i ett drama hon inte har någon möjlighet att undvika, och det är fram till slutet i princip omöjligt för henne att klara det hon måste för att boken ska få ett hyffsat lyckligt slut. Men eftersom jag vet att det kommer tjugo böcker till om Anita Blake visste jag redan att hon skulle fixa det. Så det gör att det känns lite trist, men jag hoppas att det förändras, jag har hört att böckerna utvecklas väldigt mycket under seriens gång. Men dessa negativa synpunkter till trots uppskattar jag boken och läser med nöje vidare på del två i serien, The Laughing Corpse.

The Black Dagger Brotherhood av J.R. Ward, bok 8 - 10

Vad hände med bok sju undrar ni nu? Jo, det är en "insiders guide" som dels inte finns som e-bok och som dessutom inte verkar speciellt lockande. Därför har jag hoppat över att läsa den. Istället har jag gått vidare i serien och läst följande böcker.

Det är alltså Lover Avenged, Lover Mine och Lover Unleached som har lästs. Och förbättringen som kom genom bok fem och sex stagnerade. För det första blir de hiskeligt förutsägbara igen. Dessutom verkar författaren helt ha tappat bort sin tidslinje. Finns det ingen som kontrolläser böckerna? Flera gånger finns det fel i böckerna som helt enkelt borde ha upptäckts redan i en första genomläsning. Sexscenerna blir tristare för var bok.

I en diskussion med en vän som läst böckerna parallellt med mig (nej, vi behöver inte gå in på nördigheten i att läsa böcker parallellt, och ja, det är hyffsat planerat) lade hon fram teorin om att författaren skriver böckerna för att tjäna pengar och inte för att hon verkligen brinner för serien, och det ser jag som möjligt. Alternativt är dessa böcker en brygga till mer intressanta händelser längre fram. Men som dessa böcker är väcker de inte lusten till att fortsätta läsa serien. Jag kommer säkert fortsätta läsa serien ändå, men jag sparar bok elva (Lover Reborn) till att fler böcker kommit ut, om följande böcker kommer att bli mer intressanta, om det är så att Ward hittar gnistan igen.

The Black Dagger Brotherhood av J.R. Ward, Bok 5 - 6

Nu har jag läst Lover Unbound och Lover Enshrined, bok fem och sex i The Black Dagger Brotherhood-serien. Och jag måste göra en tvärvändning. Dessa böcker är inte alls lika förutsägbara. Dessa två böcker har bjudit på en del händelser som jag inte alls väntat mig. Att allt vore bättre med kommunikation gäller fortfarande, men det är inte lika dominerande. De nya karaktärer som varit i fokus är inte lika stereotypa och heteronormativa som tidigare karaktärer varit. Jag tycker även att de "nya" karaktärerna är mer komplexa än i de första böckerna, men jag saknar fortfarande en del djup i dem.

Däremot tycker jag att huvudhandlingen, det vill säga det ständigt pågående kriget, har tagit en del nya vändningar vilket gör att jag ser fram emot följande böcker. Nu är det Lover Avenged som står på tur.

The Black Dagger Brotherhood av J.R. Ward, Bok 1 - 4

Observera att detta inlägg till viss del innehåller spoilers.

Nu har jag kommit igenom de första fyra böckerna (Dark Lover, Lover Eternal, Lover Awakened, Lover Revealed) av J.R. Wards serie om The Black Dagger Brotherhood. När jag började läsa böckerna var jag väldigt positivt inställd. Ward skriver inte ur en persons synvunkel utan hoppar mellan olika personers perspektiv. Inte bara från "de goda" utan vi får även till viss del följa "de ondas" kamp vilket ger en väldigt djup inblick i den överhängande konflikten. Själva världen är väldigt intressant.

Men... varför väljer Ward att göra den så ointressant som hon gör sedan? Alla har mindervärdeskomplex och kommunikationsproblem, vilket skapar otroligt stora bekymmer. Alla män har problem som kvinnorna "rättar till" så att de sedan kan leva lyckliga i alla sina dagar. De första fyra böckerna följer ett väldigt precist schema som gör dem otroligt förutsägbara. Hetronormativiteten är mer slående än vampyrtemat. Bortsett från att sexuella övergrepp mot män finns med i boken (och detta är ju annars något som negligeras otroligt mycket i samhället) är synen på sex från såväl kvinnor som män något av en kombination av starka normer för kvinnligt och manligt och en porrfilm. Plus att hon beskriver hela förfarandet kring att en kvinna förlorar en mödom som något jag trodde utrotades på 1800-talet. Uppenbarligen inte.

Av olika anledningar jag inte tänker gå in mer på hoppas jag dock att detta kommer att förändras, vilket gör att jag kommer att fortsätta med serien åtminstone en bok till, det blir så Lover Unbound.

Jeri Smith-Readys Shine

Shine är den tredje boken i Jeri Smith-Readys triologi (Shift, Shade, Shine) om Aura. Jag är ett stort fan av Jeri Smith-Ready och gillade de två första böckerna i serien skarpt. Men jag tycker att Shine var rätt platt. En av de saker jag uppskattar med Smith-Ready är att hon lyckas skriva oförutsägbart. Böckerna följer inget specifikt mönster utan vad som helst kan hända. Detta gäller inte Shine. Ungefär det som känns som att det bör inträffa när jag läst trettio sidor av boken är det som sedan inträffar. Och det ger en lite trist känsla, framförallt i slutet av boken. Kanske beror det på att Shift-triologin är för ungdomar?

I övrigt är den välskriven. Smith-Ready låter som vanligt musik vara viktigt och ta upp en relativt stor del av berättelsen, något jag uppskattar.

Men jag hoppas att det beror på målgruppen att denna bok blev så förutsägbar som den var. I annat fall kommer jag gråta blod om den sista boken i WVMP-serien är lika förutsägbar. För övrigt väntar jag där på Let it Bleed (27 maj, fri nedladdning), som Smith-Ready lagt upp delar av på hemsidan förut, inför den avslutande Lust for Life som kommer i december. Där förväntar jag mig att det ska vara mindre förutsägbart, hoppas mina krav inte är för högt ställda.

Tammy Blackwells Timber Wolves Triology

Blackwell skriver böckerna om Scout (Destiny Binds, Time Mends) som är Urban Fantasy i high school-miljö. Den är otroligt rolig, jag har skrattat högt flera gånger under tiden jag läst böckerna. Det var inte så att händelserna staplades på varandra, utan det var ett rätt lagom tempo på händelseutvecklingen. Det är mycket fokus på relationerna och även en intressant intrig vilket gör att den blir en riktig sidvändare. Det enda som stör mig är att de har otroligt tydliga kommunikationsproblem som orsakar stora problem, varför inte bara prata med varandra?

Men i stort sett uppskattade jag böckerna mycket, jag kommer definitivt läsa bok tre (Fate Succumbs) när den kommer ut i höst.

Kalayna Prices Novels of Haven

Price skriver om Kita i Once Bitten och Twice Dead. Jag fastnade inte helt i böckerna, tycker att det var lite väl mycket "138 olika personer som samtidigt vill ha något av Kita, helst hennes huvud". Huvudet kan hon möjligtvis undvika att förlora om hon utför den här helt omöjliga uppgiften. Det blev ingen tid för någonting annat än att Kita kastas från eldhärd till eldhärd, samtidigt som det kändes helt otroligt att Kita eller någon nära henne skulle dö. Inte så mycket fokus på relationerna heller, även om de inte var helt frånvarande. Själva världen hade en väldigt intressant urformning men jag hade hellre haft en annan historia i den världen.

Jag kommer att läsa nästa bok (Third Blood) när den kommer ut, men jag kommer inte att vänta otåligt på den.

Kalayna Prices Alex Craft Novels

Kalayna Prices böcker om Alex Craft (Grave Witch, Grave Dance) trollband mig! Även om en del välkända element finns med lyckas författaren skapa sin egen värld. Det är många regler i världen som inte är bekanta vilket ger att det blir en del förklaringar, något författaren lyckas väva in utan att det slutar att fängsla. Price följer det vanliga sättet att skriva att enbart följa huvudpersonen, vilket som vanligt gör så att Alex i detta fall är med där det händer saker. Men det blir inte krystat utan berättelsen hänger ihop. Och framförallt bjuderberättelsen in till att jag vill lära känna Prices värld ännu mer på djupet. Jag har hittat flera karaktärer jag verkligen sympatiserar med som jag vill lära känna bättre. Jag fastnade redan när jag läste första stycket (som går att läsa gratis i smakprovet på amazon.com):

“The first time I encountered Death, I hurled my mother’s medical chart at him. As far as impressions went, I blew it, but I was five at the time, so he eventually forgave me. Some days I wished he hadn’t—particularly when we crossed paths on the job.”

Jag säger bara: Wow!

Bok nummer tre i serien, Grave Memory, kommer ut den 3 juli.

Stephanie Nelsons Craved (Gwen Sparks Series)

Jag har läst bok ett i Stephanie Nelsons serie om Gwen Sparks, vilken är Craved. Jag gillar att huvudkaraktären står på egna ben och tar egna initiativ. Jag tycker dock att den saknar lite. På något vis tycker jag inte att jag kommer in på djupet på karaktärerna, relationerna är i viss mån lite platta vilket inte fångar mitt intresse. Själva intrigen är intressant, men det känns lite otroligt att det som sker skulle kunna hända på det sätt som beskrivs (okej, jag vet att vi pratar häxor, varulvar och vampyrer här, men själva händelseförloppet känns inte speciellt troligt).

Och detta ihop med en massa revirpinkande från de manliga karaktärerna gör att jag inte känner mig på imponerad av boken.

Jag kommer inte att läsa mer av denna serie. Men för den som inte blivit avskräckt av min sågning heter bok två Decieved och bok tre Coveted (utges sommaren 2012).

Jennifer Esteps Elemental Assassin

Gin Blanco – collegestudent med deltidsjobb på en restaurang på dagen, den beryktade lönnmörderskan The Spider på natten. Och även på dagarna om det behövs.

I Jennifer Esteps serie Elemental Assassin (Spider’s Bite, Web of Lies, Venom, Tangled Threads, Spider’s Revenge, Thread of Death, By a Thread) följer vi den smarta, starka och hänsynslösa Gin i hennes liv. Det är mycket snabba händelser, men det ligger även fokus på relationer och hur de utvecklas och påverkas av händelserna i boken. Vi får hela tiden bit för bit lära känna både Gin och övriga karaktärer bättre, mycket genom att vi får reda på deras förflutna. Detta gör dem mycket mer mångfacetterade än de kan verka från början.

Jag uppskattar framförallt att Gin så tydligt är ledaren de andra vänder sig till, hon är den som leder och beskyddar övriga. Det är befriande att läsa en serie där ”Alfan” är kvinna för en gångs skull.

Jag ser verkligen fram emot den 21 augusti 2012 när bok sju, Widow’s Web släpps!

Christina Henrys Black Wings

Jag har läst de tre böcker som finns i Christina Henrys serie om Madeline Black (Black Wings, Black Night, Black Howl). Det är i mitt tycke lite väl mycket beskyddande män kring huvudkaraktären (Maddy), men det vägs upp av att hon är smart, egensinnig och envis. Denna serie följer inte riktigt de vanliga spåren, även om det finns såväl vampyrer, varulvar och älvor med i världen är det inte där fokus ligger. Det är intressant att läsa en bok där rollkaraktärernas krafter inte är så begränsade som de ändå blir i vanliga böcker där man följer en varulv eller en vampyr. Det finns på något vis ett begränsat antal sätt för en varulv eller en vampyr att bete sig, så när Maddy och de övriga huvudkaraktärerna har helt annorlunda roller och krafter blir det väldigt intressant.

Böckerna är inte heller så förutsägbara vidgällande händelseutveckligen, vilket gör den spännande att läsa!

Bok nummer fyra i serien, Black Lament, utkommer den 30 oktober 2012.

Dannika Darks Mageri Series

Jag har läst Sterling och Twist av Dannika Dark. Det är två böcker som enligt författaren snarare bör benämnas som ”Urban Fantasy Romance” än bara Urban Fantasy. Om detta håller jag med författaren. Böckerna skiljer sig från vanliga böcker i genren genom att den fokuserar mycket på samspelet mellan huvudkaraktären och övriga roller snarare än att bara fokusera på händelserna. Visst händer det saker i dessa böcker också, men det är inte så att händelserna bara avlöser varandra utan det finns gott om det där lilla extra som gör att det är lättare att lära känna karaktärerna ordentligt. Historien utvecklas hela tiden med mer och mer information, vilket gjorde att jag valde att läsa om Twist bara för att jag fann det så intressant att få läsa om vad som skett för att se om jag tolkade händelserna annorlunda när jag hade mer information. Generellt sett läser jag aldrig om böcker, vilket gör att detta är ett väldigt gott betyg från min sida.

Ytterligare en positiv sak med denna serie var det faktum att vi får vara med från ”början” när huvudkaraktären kliver in i den paranormala verkligheten. Annars blir man ofta inkastad mitt i historien och får veta bakgrunden via tillbakablickar, medan vi i denna bok får följa huvudkaraktären hela vägen. Detta tycker jag gav en mycket större möjlighet att verkligen förstå huvudkaraktärens svårigheter och lära känna henne bättre.

Det fanns dock lite saker jag var mindre nöjd med. I största delen av böckerna följer vi en karaktär, dock får vi följa några andra korta bitar. Dessa tycker jag annonseras lite otydligt, det blir för mig lite rörigt när vi helt plötsligt befinner oss i en annan persons huvud. Jag hade uppskattat om det var lite tydligare att vi bytt utgångspunkt.

Men bortsett från detta lilla irritationsmoment var böckerna mycket uppskattade och jag ser verkligen fram emot bok nummer tre som enligt författaren bör komma under sommaren.