Cerulean Sins av Laurell K. Hamilton

Bok elva om Anita Blake, Cerulean Sins. Jag är inte helt förtjust. Jag tycker att den var för rörig. Det är hetshetshets hela tiden, Blake kastas mellan att släcka olika bränder och det blir ingen röd tråd. Sedan fokuseras det så mycket på olika detaljer, händelser beskrivs ner på dialognivå när det egentligen rör till mer än det tillför. När det är fyra-fem viktiga röda trådar så går det inte att gå ner på detaljnivå på allt, då tappar läsaren bort de andra trådarna under tiden. Hade lite fullt upp under en dag under tiden jag läste boken, när jag sedan plockade upp den igen var jag helt vilse. Det brukar inte vara så, så jag tror att det beror på hur den var uppbyggd. Min förhoppning är att det inte blir fullt lika många trådar i följande böcker, jag älskar verkligen serien så jag vill verkligen inte att den ska bli sämre än vad den kan vara.

Sedan tycker jag att denna bok var lite tillbaka i stuket "jag har absolut ingen chans att överleva utan det här vi står inför utan de kommer (bokstavligt talat) äta mig levande, men jag ska göra mitt bästa för att fixa det" och så lyckas Blake få sig och alla "sina" levande och oskadda ur situationen. Framförallt blir det väldigt tydligt när det är "vampyrpolitik" på gång. Det tar lite död på spänningen i böckerna tycker jag. Men som sagt, det är inte alla böcker som varit så, vilket gör att jag hoppas att detta drag kommer att tonas ned lite.

En lite lustig detalj är att ordet "cerulean" inte använts tidigare under seriens gång men används flera gånger i denna bok. Förstår precis varför, men lite roande är det ändå.

Nästa är Incubus Dreams, förhoppningarna är höga. Insåg precis att den är 684 sidor lång, hoppas den är bra. Vad är bättre än en bra bok? En lång bra bok!

Narcissus in Chains av Laurell K. Hamilton

Narcissus in Chains var speciell. I stort gillade jag den, trots att böckerna i sig inte är speciellt likformiga så tycker jag att denna sticker ut. Karaktärer utvecklas i riktningar jag inte förväntat mig, nya och spännande karaktärer dyker upp, problemet det kretsar kring var speciellt. Dock var det en spänningsfaktor som så gott som hela boken kretsade till för att i epologen säga "Haha, skojade bara". Lite trist. Jag uppskattar författare som kan utsätta sina karaktärer för saker som egentligen inte är uppskattade - det ger en spänning inför kommande böcker när man inte kan tänka "Nej, så kan det inte bli", men nu blir det inte så för att det känns som att författaren bestämt sig för att vara snäll mot karaktären. Men som sagt, bortsett från detta uppskattade jag boken stort, ska bli väldigt intressant att läsa Cerulean Sins som kommer härnäst.

Obsidian Butterfly av Laurell K. Hamilton

Obsidian Butterfly. Wow. Wow! Rent spontant är det det enda ord jag har som kommentar.

Men för att klä det i fler ord: Det är helt klart den bästa av böckerna om Anita Blake jag läst hittills. Vanligtvis tycker jag att böcker börjar bli sådär riktigt spännande att de är svåra att lägga ifrån sig först när jag kommit en bra bit förbi halva boken, men den här har det varit en plåga att lägga ifrån sig redan efter ungefär 20 %. När jag insåg hur fast jag var och kollade på procenten blev jag väldigt förvånad, var jag verkligen såhär fast så kort in i boken?

Dels är själva "äventyret" väldigt spännande, visserligen är det väldigt mystiskt men inte för mystiskt så man inte hänger med. Sedan är det väldigt gripande att se hur Blake utvecklas på det personliga planet under boken, hon har sått i ett vägskäl och här börjar vissa saker klarna för henne. Vi får även se andra sidor av en sedan tidigare bekant karaktär som påverkar bilden av den karaktären samt påverkar hur Blake tänker. Dessutom kommer det in flera nya intressanta karaktärer, vissa som garanterat kommer att komma tillbaka och andra som jag verkligen hoppas kommer att komma tillbaka.

Har du inte redan läst eller börjat läsa böckerna om Anita Blake, gör det. Nu påbörjar jag Narcissus in Chains.

Blue Moon av Laurell K. Hamilton

Färdig med Blue Moon. Gillade den bättre än den förra, men inte helt imponerad. Den hänger ihop mycket bättre i slutet, dessutom var det avslutande kapitlet med mer känsla och mindre av en resumé. Men den var rörig en bit in i mitten, den kändes till viss del oproportionerlig, vissa delar kändes långa och inte så nödvändiga medan vissa delar hastades igenom när jag hade velat ha dem mer utvecklade. Men i det stora hela gillade jag den, framförallt för att slutet var såpass bra att det band ihop trådarna så det jag ogillade inte blev lika påtagligt. Ett stort plus är att slutet verkligen inbjuder till att fortsätta läsa, detta utan att det är cliffhangers eller "nu är det här problemet ur världen så nu är alla happyhappyhappy". Det gillar jag!

Nästa bok i ordningen är Obsidian Butterfly, jag börjar som vanligt omgående. En ska förstår jag inte, ibland är det öppningsmeningar som får mig att le stort bara för att de är så bra,  med det ibland är det helt vanliga meningar. Varför? Det känns som att även om det inte är något dramatiskt som händer kan det gå att få till en snitsig öppningsmening ändå? Obsidian Butterfly tillhör iallafall den förstnämnda varianten: "I was covered in blood, but it wasn't mine, so it was okay."

Burnt Offerings av Laurell K. Hamilton

Burnt Offerings utläst, och jag är inte helt imponerad. Den var inte dålig i sig, men jag hade nog högre förväntningar. För det första känns det som att är väldigt rörig. Slutet kommer för snabbt på, det är frågetecken och överhängande säker död fram till sista sidorna när det tvärvänder och allt löser sig till huvudkaraktärernas lycka. Ett idylliskt happily ever after-slut, som jag inte tycker matchar boken i sin helhet. Slutet känns helt enkelt  framhastat, som att historien var längre men att sidantalet tog slut och författaren var tvungen att binda ihop alla trådar på en gång, fast det egentligen inte passar. Jag trodde faktiskt att författaren skulle låta vissa trådar vara kvar till i nästa bok för att lösas där, men när hon knöt ihop allt så blev det bara krystat.

Annars är boken intressant i sig, men helhetsintrycket är sådär. Det kan också vara att jag förväntade mig mer eftersom jag var minst sagt förväntansfull efter att ha läst den tidigare boken.

En annan sak som jag inte var helt nöjd med i boken är att Blake börjar bli lite väl idoliserad. Alla som träffar henne vill ha henne, hon lyckas få alla att bli glada och nöjda (eller så dödar hon dem). Och tja, det känns helt enkelt som att det börjar bli för mycket, tyvärr kan jag inte komma med några konkreta exempel utan att spiolra sönder hela boken, men i denna bok blev det väldigt tydligt. Min förhoppning är att detta var ett olyckligt undantag och att nästa bok, Blue Moon, är bättre. Månen med i titeln - är det weres i fokus kanske?

The Killing Dance av Laurell K. Hamilton

Bok sex, The Killing Dance, är utläst. Jag är imponerad, det är inte ofta en serie lyckas hålla upp kvaliteten så här länge. Hamilton lyckas gång på gång utveckla riktningen på serien så att det inte blir trist eller förutsägbart. Trots att jag läst en hel del i genren ser jag i denna bok saker jag faktiskt inte känner igen, detta menar jag på ett positivt sätt. Utvecklingen för Blake går i riktningar jag inte hade kunnat gissa när jag öppnade bok ett, det går inte att förutsäga handlingen i den berättelse de enskilda böckerna lägger fram, i de senare utan att hon kastas mellan faror på samma sätt som jag upplevde i framförallt bok ett.

The Killing Dance höll hög kvalitet rakt igenom. Hamilton lyckas hålla de separata trådarna intressanta samtidigt som inte glömmer bort någon av dem. Att det inte går att förutsäga vad som händer härnäst ser jag som positivt. Likaså att den innehåller ingredienser som jag ser som ovanliga. Blakes utveckling går som sagt med raketfart, samtidigt som boken i slutet ger flera intressanta öppningar för kommande böcker. Det kommer att vara svårt att inte börja med nästa bok, Burnt Offerings, omgående.

Bloody Bones av Laurell K. Hamilton

Nu är jag klar med Bloody Bones, del fem i Laurell K. Hamiltons serie om Anita Blake. Och den här serien blir verkligen bättre och bättre. Huvudkaraktären utvecklas verkligen hela tiden, både på det personliga planet samt genom sin övernaturliga förmåga. På det personliga planet lyckas hon vidhålla vad hon finner viktigt samtidigt som hon låter vissa tidigare övertygelser omvärderas utifrån nya erfarenheter. Den historia som berättas i boken är verkligen intressant. När slutet kom blev jag överraskad, vanligtvis håller jag koll på procenten av vad jag läst i boken, men nu hade jag kommit in så i vad som hände att jag inte hade koll på det. Det är verkligen ett kvitto på att boken fängslade mig.

The Killing Dance står näst på tur.

The Lunatic Cafe av Laurell K. Hamilton

Jag plöjer vidare genom Hamiltons serie om Anita Blake. Denna bok skiljer sig lite från föregående på olika vis. Dels är grundberättelsen lite annorlunda, mer komplex. Detta spolieras däremot av att det inte kommer en vettig förklaring till hur allt kommer sig. Jag kanske bara är trög som inte förstår, men jag får verkligen inte ihop trådarna. Och det gör den lite sämre för mig. Hur den annars skiljer sig från föregångarna är genom att det är mer kärlekshistoria inblandat i den här boken jämfört med de som kommit innan. Det ska bli intressant att se hur serien utvecklas vidare på detta spår.

Men i stort, fram till att jag inte förstår upplösningen helt, är boken bra. Jag hade svårt att lägga ifrån mig den, det har verkligen varit en sträckläsning i det här fallet. Nu står Bloody Bones på tur, som jag kommer fortsätta med på en gång.

Circus of the Damned av Laurell K. Hamilton

Bok tre i serien om Anita Blake utläst och jag måste säga att serien växer för mig. Anita blir vassare och vassare, älskar framförallt hennes humor. Det är inte ofta jag skrattar rakt ut när jag läser böcker, det hände mer än en gång i den här boken. Likaså är det inte lika mycket att hon famlar i mörkret fram till sista kapitlet, vilket jag upplevt lite med de tidigare två böckerna. Hoppas det fortsätter i samma stil!

Dock var det en hyffsat stor tabbe i boken. Under natten går bilen sönder. På morgonen använder hon bilen för att ta sig till ett möte, det framgår tydligt att hon kör själv. På kvällen måste hon åka med en annan för att hennes bil var trasig och hon inte hann hyra en... Irriterande! Dock är det den enda tabben jag noterat så här långt, och efter The Black Dagger Brotherhood-serien som var full av dem är jag nöjd ändå. Fortsätter läsa om Blake med stort nöje, återkommer snart med nya uppdateringar!

The Laughing Corpse av Laurell K. Hamilton

The Laughing Corpse är del två i Laurells K. Hamiltons serie om Anita Blake. Jag uppskattade tvåan bättre än ettan. Det är inte lika mycket av "oöverstigligt problem som hon kommer dö av", även om det elementet är hyffsat dominerande. Vi får lära känna Blake och de runt henne mer, och jag blir mer och mer kär i Blake för var sida jag läser. Dock måste jag säga att jag blir lite ledsen i slutet av boken, efter att hon överlever det stora hotet är det en tvåsidor resumé av efterspelet, det blir så himla trist tycker jag. Just efterspelet när det lugnat ner sig lite är något jag uppskattar, då finns det ofta utrymme att lära känna karaktärerna bättre eftersom de då inte är under den stress de är under annars. Men eftersom jag uppskattade boken mycket fram till de sista två sidorna är helhetsbetyget ändå gott.

Fortsätter med Circus of the Damned, jag har läst en mening och är redan fast, känn på den här: "There was dried chicken blood imbedded under my fingerails."

Laurell K. Hamiltons Guilty Pleasures

Jag har läst Guilty Pleasures av Laurell K. Hamilton. Anita Blake är en intressant person i en intressant verklighet. Vampyrer, were-djur, zoombies och animators existerar öppet, animatorn och vampire huntern Anita Blake finns mitt bland dessa. Jag gillar världen Hamilton har byggt upp, Blake är sympatisk och jag som läsare får en inblick i hur och varför hon tänker och gör som hon gör.

Det finns vissa saker jag inte är så nöjd med dock, dels så kastas Blake in hals över huvud i ett drama hon inte har någon möjlighet att undvika, och det är fram till slutet i princip omöjligt för henne att klara det hon måste för att boken ska få ett hyffsat lyckligt slut. Men eftersom jag vet att det kommer tjugo böcker till om Anita Blake visste jag redan att hon skulle fixa det. Så det gör att det känns lite trist, men jag hoppas att det förändras, jag har hört att böckerna utvecklas väldigt mycket under seriens gång. Men dessa negativa synpunkter till trots uppskattar jag boken och läser med nöje vidare på del två i serien, The Laughing Corpse.

The Black Dagger Brotherhood av J.R. Ward, bok 8 - 10

Vad hände med bok sju undrar ni nu? Jo, det är en "insiders guide" som dels inte finns som e-bok och som dessutom inte verkar speciellt lockande. Därför har jag hoppat över att läsa den. Istället har jag gått vidare i serien och läst följande böcker.

Det är alltså Lover Avenged, Lover Mine och Lover Unleached som har lästs. Och förbättringen som kom genom bok fem och sex stagnerade. För det första blir de hiskeligt förutsägbara igen. Dessutom verkar författaren helt ha tappat bort sin tidslinje. Finns det ingen som kontrolläser böckerna? Flera gånger finns det fel i böckerna som helt enkelt borde ha upptäckts redan i en första genomläsning. Sexscenerna blir tristare för var bok.

I en diskussion med en vän som läst böckerna parallellt med mig (nej, vi behöver inte gå in på nördigheten i att läsa böcker parallellt, och ja, det är hyffsat planerat) lade hon fram teorin om att författaren skriver böckerna för att tjäna pengar och inte för att hon verkligen brinner för serien, och det ser jag som möjligt. Alternativt är dessa böcker en brygga till mer intressanta händelser längre fram. Men som dessa böcker är väcker de inte lusten till att fortsätta läsa serien. Jag kommer säkert fortsätta läsa serien ändå, men jag sparar bok elva (Lover Reborn) till att fler böcker kommit ut, om följande böcker kommer att bli mer intressanta, om det är så att Ward hittar gnistan igen.