Drink Deep av Chloe Neill

95 % av boken var bra. De sista fem? Nja. Men bortsett från slutet tycker jag att den följer tidigare böcker i kvalitet, lagom fart blandat med långsammare perioder, lagom förväntansfullhet blandat med ångest, liksom de tidigare en stor vilja att inte alls vilja lägga ifrån mig boken. Men inte riktigt lika stor som övriga, här kunde jag glömma bort vad som hade hänt i boken om jag lade ifrån mig den, det har inte riktigt gått med tidigare böcker, då var jag "fast" även om boken inte var öppen.

Men som sagt, slutet var inte alls bra. Men det kanske bara är jag som inte riktigt är imponerad av sockersöta slut. Jag vill ha blod och misär, haha!

Hard Bitten av Chloe Neill

Jag hatar den. Jag älskar den. Och jag är helt totalt fast. Jag verkligen uppskattar böcker som lyckas röra upp så mycket känslor som den här gjorde. Det var ett klurigt mysterium att lösa, spännande med action, känslor däremellan och saker skedde som jag verkligen inte förväntade mig. Det är otroligt spännande att läsa böcker där jag inte kan gissa mig till vad som kommer att ske på nästa sida. Jag kan knappt vänta med att börja med nästa bok i serien!

Twice Bitten av Chloe Neill

Neill fortsätter att glänsa. Jag tycker att historien går framåt, hon vägrar låta den gå ner i samma gamla hjulspår utan det händer nya saker hela tiden. Samtidigt utvecklas karaktärerna och saker sker som gör att det lovar för nya spännande saker i kommande böcker. Jag är helfäst vid Merit och hennes värld!

Friday Night Bites av Chloe Neill

Del två i serien om Merit och Chicagoland Vampires, Friday Night Bites, är då utläst. Jag är fast. Merit och handlingen utvecklas på sätt som inte är möjliga att förutse, utan det blir som en överraskning vad som ska ske. Det sker saker mest hela tiden, men inte späckat så det staplas på varann utan det är lite lugnare partier också, utan att det hinner bli tråkigt. Själva världen utvecklas också på sätt som gör att det ska bli intressant att se vad som sker i kommande böcker. Börjar omedelbart på del tre i serien, Twice Bitten.

Some Girls Bite av Chloe Neill

Some Girls Bite är del ett i Chloe Neills serie om Chicagoland Vampires. Den verkar mycket lovande. Än så länge är det inte så mycket vampyr-blod-sex-romantik som är väldigt vanlig i genren, även om det finns hintar om att det kan komma. Det lovar också för en del sliskromantik, men den har hållit sig undan än så länge. En typ alfahanne, på det dåliga viset, har uppenbarat sig, men det verkar som att huvudkaraktären, Merit, kan handskas med det. Det verkar som att hon kan handskas med det mesta, än så länge gillar jag henne skarpt. Flera andra karaktärer har också visat sig vara väldigt intressanta, så jag är nu väldig tförväntansfull inför del två, Friday Night Bites.

Let it Bleed av Jeri Smith-Ready

Let it Bleed är del 3.5 av Smith-Readys WVMP-serie. Den finns att ladda ner gratis på hennes hemsida, sådant gillar jag!

Den var bra. På samma sätt som jag minns de första tre böckerna ur WVMP-serien så är den rolig och oförutsägbar. Jag vet aldrig var som väntar på nästa sida, vilket gör att jag inte vill lägga ifrån mig boken för en minut utan bara fortsätta tills den är utläst. Den är precis lagom lång tycker jag, det hinner bli intensivt, de hinner lösa "problemet" och bygger upp inför nästa bok. Denna boken fick mig verkligen att längta efter del fyra som ska komma ut i höst!

Hit List av Laurell K. Hamilton

Så har jag slutligen tagit kraft till mig att se över den näst sista boken om Anita Blake, Hit List. Jag var inte speciellt imponerad efter att jag läste Bullet, vilket gjorde att jag tog en paus. Redan efter sida två var jag irriterad över Blakes ältande. För att serien igenom konstant klappa sig för bröstet för att vara "en av grabbarna" så tycker jag att Blake ältar otroligt mycket själv? Och nu har det i serien gått år sedan hon först bröt sitt celibat, måste hon då fortfarande brottas med samma problem som hon gjorde då? Det är otroligt trist att se att Blake står kvar och stampar på samma ställe, det är inte nya problem utan samma så gott som hela tiden.

Ändå så finner jag Hit List hyfsat bra. Det är lite spänning, det händer saker. Men så helt plötsligt går boken från 100 till 0, så ska det diskuteras och dissekeras känslor och händelser. Jag förstår inte poängen med detta ständiga ältande? Det blir inte roligt att läsa när det hela tiden svänger sådant, händer mycket-inget-mycket-inget.

Med risk för spoilers:
Slutet var lite av ett antiklimax. Efter att ha byggt upp till detta ögonblick i väldigt många böcker är det över på några sidor? Undrar om det kommer utvecklas mer i kommande böcker?

Men det känns som att det kommer att behövas en ordentlig förändring i Blake-böckerna. Nu står de och stampar på samma ställe och har gjort de senaste tio böckerna eller så. Jag vill se Blake & co utvecklas!

My Soul To Take av Rachel Vincent

Detta är del ett i Rachel Vincents serie Soul Screamers, som är en Young Adult-serie. Jag har tidigare läst Vincents Shifters-serie som jag verkligen uppskattat, vilket gjorde denna lite annorlunda mot vad jag är van vid från Vincent. YA är egentligen inte min favoritgenre, men den här boken uppskattade jag.

Jag finner huvudkaraktären som väldigt sympatisk, Vincent lyckas göra henne till en person jag bryr mig om. Själva historien är intressant och rycker verkligen med mig som läsare. jag vill hela tiden veta vad som händer härnäst.

Vissa saker finner jag däremot som väldigt ålderdomliga, men det kanske bara handlar om kulturskillnader? Varför får två ungdomar i 18-årsåldern inte vara ensamma i ett rum med stängd dörr? Vad tror de kan hända där som de inte kan göra i en bil, i samma rum på eftermiddagen efter skolan när huset är tomt etc? Varför sätta utegångsförbud med telefonförbud till något som är i 18-årsåldern? Har man inte fått vett i ungen på de tidigare 18 åren, vad tror man att en vecka eller två instängd på sitt rum utan telefon ska kunna hjälpa? Hade det varit dessa idéer i något hem hade jag köpt det, men nu florerar dessa idéer hos alla vuxna. Men som sagt, det kan vara en kulturkrock också.

Men i stort uppskattar jag boken, jag kommer att fortsätta med del två. Om du uppskattar böcker i YA-genren rekommenderar jag verkligen denna bok!

Claimed av K.R. Smith

Varning för spoilers!

Jag förstår inte grejen med Alfakomplexet. Vad är det attraktiva i att han ska veta bäst och "ta hand om henne", oavsett om det går helt emot hennes åsikter? Varför räknas hon som mindre vetande? Varför räknas svartsjuka och kontrollerande beteende som attraktivt? Vad är det positiva i att romantisera detta beteende, som i verkliga livet så gott som bara finns när det är en man som kommer att misshandla (oavsett om det är psykiskt eller fysiskt) som tillämpar detta. Är det ansvarigt att som författare romantisera sådant beteende när kvinnor dagligen mördas av män de har eller haft haft en relation med? Relationer som ofta börjar på detta sätt? Jag tycker inte det.

Till själva berättelsen:

1. Alfagrejen är mycket framträdande.

2. Romantiserar lantlivet till förmån för storstadslivet något oerhört. Jag har visserligen inte varit i Seattle, men jag har svårt att tro att det är såpass illa som det framställs? Och återigen Alfagrejen, klart han vet bättre vad hon blir lycklig av än hon gör själv?

3. Många saker är väldigt otroliga. Varför skulle hon fråga om han är ok med att hon inte kan få fler barn istället för att titta på sitt barn för första gången när han håller fram barnet? Varför skulle han påpeka att han kan lukta sig till hennes sockernivåer direkt när de träffas, hon vet inte att han är en varulv? Väldigt otroligt att en person hon känt i två månader visar sig vara ett komplett rövhål, borde hon inte sett det tidigare?

Så nej, jag kommer inte att läsa mer om detta. Om det inte redan framgått, haha.

Third Grave Dead Ahead av Darynda Jones

Jag tycker att Third Grave Dead Ahead fortsätter i samma stil. Den behåller alla saker jag fann bra i de tidigare böckerna samtidigt som det tillkommer nya element som tillför en spänning i handlingen. Det går inte att förutse vad som ska hända. Jag tycker också att vi får komma närmare Charley i denna bok jämfört med tidigare böcker, vilket var väldigt intressant. Hon fortsätter utveckla sig både på det känslomässiga som på det övernaturliga planet, vilket gör att det ska bli intressant att följa utvecklingen i kommande böcker.

Bok fyra, Fourth Grave Beneath My Feet, kommer ut 30 oktober. Det känns som oändligt lång tid dit!

Second Grave on the Left av Darynda Jones

Jag känner mer och mer för Charley, hon och alla övriga karaktärer har riktigt funnit sin väg in i mitt hjärta. Tycker att Jones skriver på ett riktigt fångande sätt. Som jag redan skrivit väver hon in mycket humor i böckerna, det är många gånger jag har skrattat för mig själv när jag läst dem. Tur att ingen är i närheten när jag läser, jag skulle bli inlåst! Vissa saker känns inte helt trovärdiga, men med tanke på övriga kvaliteter i böckerna har jag överseende med detta. Den var fylld av spänning och fart, utan att det blir ett pang-bom-slut där boken helt slutar. Utan slutet kommer på ett väl uppbyggt sätt där alla tråden plockas upp och reds ut. Det ska bli mycket spännande att fortsätta med bok tre, Third Grave Dead Ahead.

First Grave on the Right av Darynda Jones

Darynda Jones har skrivit denna bok som är den första i serien om Charley Davidson. Charley är the Grim Reaper. Häftigt! Jag finner boken väldigt annorlunda. Det går inte riktigt att förutse vad det är som ska hända, utan jag sitter i spänd förväntan på vad som ska ske. Den höll mig vaken lång tid efter att jag borde ha dragit täcket över huvudet i morse, jag ville inte släppa den! Den var actionspäckad, dock lite otrovärdig ibland. Jag har svårt att tro att Charley skulle tillåtas ta huvudrollen på det sätt hon gör på riktigt. Men med tanke på att dess kvaliteter i stort slår igenom har jag överseende med detta. Dessutom är den underhållande, Chaley är spetsfundig och riktigt rolig. Dessutom påbörjas varje kapitel med ett citat av ett tillspetsat uttalande.

Slutet kom med många svar på frågor jag ställt mig genom boken, och byggde upp för en ny berättelse som ska bli intressant att ta sig an. Börjar på stört! Second Grave on the Left, här kommer jag!

My Life as A White Trash Zombie av Diana Rowland

My Life as A White Trash Zombie var verkligen speciell. Delvis är huvudkaraktären, Angel, en antihjälte som lever som white trash med allt knarkande och supande det innebär. Hon kastas in i en ny verklighet som hon tvingas hantera. Boken är intressant till mångt och mycket, även om jag tycker att den blir lite väl långsam emellanåt. Den är i övrigt relativt lättsam och underhållande. En nackdel är dock att den innehåller en hel del pinsamma ögonblick, när jag som läsare känner "Nej, gör inte det där, du kommer bli påkommen!" eller "VARFÖR sa du just det där?". Sådana ögonblick uppskattar jag inte, och det var en del sådana i boken.

Vad som intresserade mig var att det var en stor händelse på slutet som gör att följande bok omöjligtvis kan vara lik den här. Väldigt intressant - de som älskade den här boken kommer kanske inte lika gärna vilja läsa nästkommande då? Å andra sidan kanske det kommer att ge färre pinsamma ögonblick - något som jag ser som bokens stora nackdel? Nåväl, jag kommer nog inte att fortsätta omgående med uppföljaren: Even White Trash Zombies Get the Blues. Men jag kommer definitivt att läsa den.

Magic Bleeds av Ilona Andrews

Varning för spoilers!

Mina ögon blöder! Min hjärna blöder! Jag är arg både på mig själv och på författarna. På mig själv för att jag borde ha sett varningstecknen och avstått från att läsa vidare, på författarna för att de i bok fyra i serien bestämmer sig för att göra om boken till en Harlequinbok! På författarna för att de har en bra möjlighet till att skriva bra böcker, de har en intressant karaktär och en intressant värld, och så väljer de att göra om henne till ett våp.

Dessutom gör det mig arg att de väljer att sända ut budskapet till världen att det är helt ok att någon tar sig rättigheten att stalka dig. Om ett ragg i verkliga världen hade skaffat sig en nyckel och gått omkring i lägenheten både när du var hemma och dessutom gått omkring och tittat på dig när du sov - vad hade du gjort då? Ja, inte hade du blivit ihop med snubben? Med tanke på alla kvinnor som dagligen blir misshandlade och dödade av sina män, är det verkligen ok att sända ut det här budskapet?

Och då har vi alltså helt bortsett från att det gör boken helt osannolik, för det är också en sak i just denna detalj som stör mig. Han blir dessutom ännu mer manschauvinistisk i slutet när hon får en viss frihet men han sätter upp förhållningsreglerna. Och det var pga honom som hon hamnade i situationen, men han tar tillfället i akt att visa sin makt.

Om vi ska lämna den här "kärleks"-historien, som fick ta på tok för stor plats, och istället koncentrera oss på själva storyn så tycker jag att den var sådär. Som vanligt är alla andra än Kate idioter eller onda, och hon får jobba för att inte världen ska gå under. Lite otrolig känns den allt. Likaså känns detaljen att Kate så snart något går emot henne börjar dunka sitt huvud mot saker lite överdriven. Ok att det kan kännas som att du vill göra det, men att faktiskt göra det och inte sluta förrän du märker att folk tittar konstigt på dig? Nja, jag köper det inte.

Dessutom, om vi ska se till Kates utveckling under serien som helhet känns även den lite osannolik. Hon förändras och byter åsikter från bok ett till bok fyra som är väldigt extrema, och det tas i böckerna inte upp någon anledning till att åsikterna ska skifta så mycket som de gör. Det hänger inte ihop helt enkelt. Jag får känslan av att författarna inte visste vad de ville med serien när de skrev bok ett, och när de sedan kom på vad de ville stämde det inte överens med den första boken.

Dessutom tycker jag att de misslyckas lite med att få mig att identifiera mig med karaktärerna. När jag läser en bok vill jag känna med karaktärerna, jag vill att jag ska ha en vilja att de ska överleva och må bra. Den känslan har de inte lyckats väcka hos mig.

Och sedan har vi alla tabbar. Finns det ingen som korrekturläser böckerna? Kate ringer till någon. Personen säger att den ska ringa upp snart, ska hen ringa till kontoret där Kate är? Nej, svarar Kate, ring till min lägenhet. Några minuter senare ringer personen upp Kate på kontoret. Hallå, hur svårt ska det vara?

Som ni säkert redan förstått kommer jag inte att läsa vidare på denna serie om Kate Daniels av Ilona Andrews.

Magic Strikes av Ilona Andrews

Bok tre avklarad. Jag måste erkänna att den här påstridiga Alfa-hanen inte riktigt faller mig i smaken, men bortsett från det gillar jag den. Blodigt och våldsamt, korsat med litek ärlek. Kärlekstjafset blir lite väl sliskig och förutsägbar, men det behövs ändå lite kärlek i det för att väga upp våldsamheterna. Det är också bra tempo i böckerna, även om det på så sätt att det blir ett hyffsat lyckligt slut är lite förutsägbart är det inte det på andra plan. Dessutom tycker jag att det under de här böckerna byggt upp inför en kommande händelse som jag tror kommer att bli väldigt intressant. Dessutom är det en riktig sidvändare, vill verkligen inte lägga ifrån mig boken när jag börjat läsa.

Men jag stör mig på denna "Jag är en självständig tjej som säger nej när jag menar ja, tihi, så fortsätt ignorera mitt nej så säger jag ja snart, tihitihi", speciellt i samband med beteende från männen (heteronormativitet någon?) som skulle få alla människor med en överlevnadsinstinkt att fly kontinenten iochmed de höga stalkernivåerna.

Men trots att det kryper lite i mig med allt slisk och det senast ovan så kommer jag att läsa vidare i serien. Magic Bleeds är inköpt och väntar på mig i Kindlen. Men jag får erkänna att om inte världens utformning hade fångat mig hade jag nog lagt ner.

Magic Burns av Ilona Andrews

Riktigt bra bok! Tycker att den förbättras jämfört med den första boken, vilket inte var en helt ovanlig åsikt vidgällande denna serie som jag förstått. Allt som gäller världen är otroligt välgenomarbetat, och den väcker verkligen intresse. Dock fanns det en stor miss som jag verkligen tycker att någon korrläsare borde ha plockat upp. Händelse ett: X lämnar ifrån sig ett vapen. Händelse två: Vapnet omnämns i situationen. Händelse tre: X träffar en person som her henom vapnet igen. Hallå? En sådan uppenbar miss ska inte få finnas med? Sedan tycker jag att den här dryga Alfan ska få på foten, men det känns väldigt uppenbart att han inte kommer att få det. Lite väl uppenbart, trist när det är så.

Men i övrigt uppskattar jag den, framförallt världen öppnar upp för så många intressanta vändningar att så små saker som det ändå handlar om inte kommer att få mig att sluta läsa serien.

Magic Bites av Ilona Andrews

Ilona och Andrew Gordon har skrivit denna bok som är bok ett om Kate Daniels. Jag uppskattade världen skarpt, vår värld men magi hade för cirka 100 år sedan kommit upp i världen och kom i vågor. När tekniken var uppe funkade tekniska saker, när magin kom i sin våg slutade allt sådant fungera. Magin "äter" dessutom på byggnader, så de flesta höga byggnader finns inte längre. Med magins intåg hade dessutom gamla mytiska varelser kommit igen. Dessutom verkar magin vinna över tekniken på lång sikt. Som sagt, en ytterst intressant värld, som verkligen känns genomarbetad.

Huvudkaraktären är som vi sett många gånger förut en brud med väldigt mycket skinn på näsan. Vissa saker är väldigt "Åh, så vill jag också komma på att säga", andra lite mer "Var det där verkligen nödvändigt?". Men i det stora hela uppskattar jag henne. Dock är det vissa saker som gör mig fundersam. Jag läste lite andra kommentarer om författarnas Alfa-komplex, och det skiner igenom. Kate tar inte skit av någon - utom Alfan. Han kommer undan med att vara precis ett sådant rövhål som vi sett allt för många gånger förut, och hon låter honom vara det. Hoppas att just den detaljen inte kommer att bli alltför påtaglig framöver dock.

Börjar genast med Magic Burns.