Det hände ingenting. Nästan ingen action överhuvudtaget, utan det har varit i princip bara hur Blake (och övriga karaktärer) utvecklats på det metafysiska planet. Dessutom stör jag mig på att Hamilton bubblar kring detaljer, och Blake ibland gör samma sak: "Oj, X håller på att dö, jag måste göra det här för att rädda hen. Jag ska bara göra de här tretusen sakerna som absolut kan vänta först.". Gah! Det gör det hela väldigt orealistiskt (bortsett från detaljerna med vampyrer, varulvar, necromancers och andra övarnaturliga varelser dårå), dessutom funderar jag över om detta verkligen är genomarbetat, var detta verkligen den bästa lösningen?
Hoppas att nästa bok blir bättre på detta plan. För bortsett från ovanstående är det bra, men just dessa saker blev väldigt tydliga just i denna bok. Nu är det dags för The Harlequin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar